Var extremt nära på att ta bort mig från facebook idag. Många händelser har fått mig att inse att.. folk bryr sig inte. allt spammande och ingen som kommenterar, Bilder från fester man inte var på. Man har tröttnat en hel del på att se allas relationer hit och dit när man inte har något själv lixom.

Vet inte om det var tur eller så men jag struntade i tanken och började kolla på den bästa serien ever istället.

Var sjukt bra att det började visas just när det gjorde det. är verkligen instabil ikväll... huah

Nytt igen?

Funderar ännu en gång på att införskaffa en ny peruk. köpte en brun peruk för inte så länge sedan. men nu känner jag att det blir lite för mörkt, och passar inte riktigt in på hur jag vill ha det just nu.

så ja... nu vill jag ha en blond. eller åt det hållet iaf. har hittat tre st som jag gillar ganska mycket... men kan inte bestämma mig som vanligt.

Mellan?

Lång?

Kort?

någon som har förslag?

Quasimodo

Your traces that my heart is filled with
Makes me able to breathe
When the long night is colored by the moonlight
Will the inescapable wait all end?
I wish for a miracle and ask and answer myself

Oh, I can’t tell you about me
Who wants to reach your heart
Like the starlight hidden behind the cold clouds
I love you, in the end, this painful confession
That lingers at the edge of my lips slide down in tears

This arrow that’s reached my heart
Feels like a part of my body now
Even though it hurts to death
I can’t remove you, who’s stuck in my heart
Because it’s love
Because for me, it’s love

*Even if I can’t have you
In the end, even when my heart is blocked
By the wall of sad connection
I love you, if it’s a place
where I can just watch you
Because you’re my everything

I stay up for so many nights
When the starlight becomes rain
That doesn’t stop like my tears
Remember that I loved you

*Repeat x2

It’s not tough, oh no
Because you have to be mine
In order for you to be you
Even if it hurts
Even if you make me cry
I love you

cancer

En liten uppdatering... vet inte om så många vet detta men jag förlorade min morfar i cancer för nå år sedan. vilket fortfarande är väldigt jobbigt för mig... men nu är det ännu en i min släkt som har fått skiten. jag pallar verkligen inte med det här med cancer! den som min släkting har fått är helt omöjlig att få bort med då den sitter överallt i hela kroppen. vi misstänker med att det kan vara lungcancer då det sitter på lungorna... så röker man så sluta med det!!

Är samma med solningen... folk som är ute i solen utan att skydda sig. anser att dom inte behöver det efter som dom blir bruna. jag blir irriterad som satan på dom... är det bara vi som blir röda som har vett i skallen att skydda oss?

Min mamma solade mycket när hon var yngre och det har satt sina spår det med... nu har hon hud cancer som dyker upp flera gånger per år... hittade en fläck till på henne när jag var hemma på påsklovet. hon vart både glad och ledsen. först över att den hittades så pass tidigt. och sen blev hon ledsen för hon kommer vara full med ärr över hela kroppen av det där.. lixom jag är as rädd för att bränna mig. mycket för att jag fick min hud att börja koka under en greklans semester för massa år sedan... nu vågar jag inte vara i nått sådant land utan att bada med tshirt... helt galet men så är det fan.

men ja behövde bara skriva av mig om det här skiten. man blir ju lite rädd när det faktiskt går i släkten och fler å fler går och blir sjuka i allt möjligt skit. paranoja? japp...