söndag 30 januari 2011
Ibland ligger lycka i prylar
onsdag 12 januari 2011
Tiden går långsamt när man är rädd har jag märkt... även om det knappt har gått två timmar sen tio så är jag på helspänn. Idag va nog värst ändå.. Jag kom hem vid ca en 20 å slog på datorn å hade lite musik på. Sen vid en fem i nio så började grannen banka i väggen att jag skulle stänga av musiken. Å jag blev så förbannad så jag ignorerade det å höjde. Känns som jag gjorde fel redan där. Men jag orkar inte med att grannen ska hålla på å kontrollera över min ljudnivå när man faktiskt får väsnas åtminstone till tio enligt vad jag har hört... å då brukar det ju ändå vara så att man får göra det fram till 11 i vanliga fall... men dom började iaf banka som tusan... sen kvart över nio ungefär så började dom att banka på min dörr och ringa på dörrklockan så aggressivt dom bara kunde.. Redan då var min puls mega hög å jag ignorerade dom totalt.. inte höjde jag eller nånting utan lossades bara som om jag inte hörde dom. Å dom gav inte upp, utan det höll på så till typ tjugo i eller nånting sånt. Sen gick dom in till sig... men rökt i trapphuset hade dom då gjort. Så nu luktar det in till mig igen.
Jag är så extremt trött på det här, man får inte ens prata i telefonen utan att dom bankar i väggen... å i söndags.. eller om det va lördags så vaknade jag av att dom damsög väggen mot min lägenhet. Det är verkligen rent hat jag känner mot dom.. å det här va den enda lilla hämnden jag har gjort mot dom. Annars brukar jag inte göra nå särskilt lixom. Men idag va jag rent ut av trött på asen.
Samma som bor bredvid mig har TRE andra lägenheter här med. En under den som är bredvid mig... och en till på nedervåningen. Jag fattar verkligen inte vad klockaren håller på med.. dom verkar ju vara helt jävla blinda... har ju tom klagat ännu en gång å sagt att jag känner mig hotat osv. Men då sa tanten i luren bara att jag får reda upp min twist med grannen.. man bah jahap tack för er support.
Sa oxå att jag tycker det är konstigt att det först bor en familj i lägenheten.. sen så flyttar dom ut å då flyttar en annan familj som skriker hela dagarna och kvällarna.. sen helt plötsligt blir det tyst å familjen som bodde innan dom har flyttat in igen.. det tyckte dom va helt normalt... så dom bryr sig verkligen inte alls. Känns helt hopplöst att man ska behöva stå ut tills man ska flytta hem till föräldrarna igen.. Man får sitta å vara på hel spänn hela kvällarna å man vågar knappt gå ut för då blir man väll påhoppad av dom... är rädd.. min puls har helt enkelt inte gått ner så känner mig as yr. Ska väll försöka sova å hoppas att man kan ta sig ut å till skolan utan att bli stoppad imorrn bitti...
Har aldrig haft det så förjävligt..